Lillmian

På sistone har det pratats mycket om oljor som skönhetsprodukter. Och då avses inte sådana oljor som man köper i matbutiken. Dessa oljor innehåller nämligen för stora molekyler, som inte är optimala ur skönhetssynpunkt. Skönhetsoljor, som ofta innehåller en blandningar av bl.a. sesam- och mandelolja, har behandlats så att molekylerna blivit mindre, och de går därför lättare in i huden.

Vegetabiliska oljor

Vegetabiliska oljor kan delas upp i feta och torra oljor, som samtliga i någon mån är feta. De utvinns för det mesta ur oljerika frön som olivkärnor, avokadokärnor, druvkärnor, rapsfrön eller majskorn. Man brukar känna en tydlig skillnad på vad som är torr respektive fet olja. Feta oljor, som i matlagningen framför allt används till stekning och fritering, stannar på huden och skyddar och isolerar torr hud. Fet hud täpps däremot lätt till av fet olja. Torra oljor, sådana som man har i salladsdressing, går in i huden och tillför näring. De kan användas även på fet hud. Skönhetsoljor använder vanligen en kombination av feta och torra oljor.

Mineraloljor

Mineraloljor däremot tas inte från växtriket, och är i kemisk och teknisk bemärkelse varken oljor eller fetter. De utvinns ur råolja, från vilken man destillerar bort fotogen och bensin. De vanligaste mineraloljorna är paraffin och vaselin. Även bivax kan utvinnas ur mineralolja. Detta vax blandas ofta med äkta bivax, som är betydligt dyrare, i olika bivaxbaserade hudvårdsprodukter.
I läppbalsam används ofta mineralolja som paraffin. Det innehåller inga vitaminer eller fettsyror, skyddar och mjukgör, är billiga och helt doftlösa. Den sistnämnd egenskapen gör att det är enkelt att smak- och doftsätta dem genom att tillsätta estrar för att få ett läppbalsam med jordgubbssmak och -doft.
Mineraloljor tunnar dock ut hudens eget fettlager, och gör det svårare för huden att återfukta och återfetta sig själv. Man behöver därför mer och mer mineralolja för att skydda huden.